Kapitel 8- You can't go to bed
Previous: Just som jag skulle säga godnatt kysste han mig plötsligt på pannan innan han mimade något som såg ut som ett good night. Jag mimade tillbaka och blundade sedan för att försöka somna. Jag kunde flera gånger känna hur han tittade på mig och jag kramade hans hand hårt i min för att visa att jag skulle vara här, att han kunde sova och låta drömmarna invadera hans huvud. Han kramade tillbaka för att visa att han förstått vad jag menat och inom loppet av några sekunder sov vi bägge två.

När jag vaknade kunde jag höra hur regnet utanför öste ner och lukten av regnvåt asfalt fyllde rummet genom fönstret som stod på glänt. Niall höll sovandes en arm om mig och jag, som vänt ryggen mot honom under natten, vände mig nu om för att kunna se hans ansikte. Jag strök honom lätt över pannan och kinden vilket fick honom att vakna till. Långsamt öppnade han ögonen och pussade mig försiktigt på kinden. Jag frågade honom om han sovit gott och han svarade att han aldrig sovit så bra och jag kunde inget annat än att säga detsamma. Efter att ha legat kvar i sängen på tok för länge, och bara njutit av varandras närvaro, bestämde sig Niall för att dra med sig Harry till affären nere på gatan för att köpa frukost. Det tog emot för mig att låta honom lämna den ännu så varma sängen men hungern var envis. Fem minuter senare låg jag ensam på madrasserna på golvet och satte mig upp för att se vad Anna hade för sig. Hennes huvud vilade fortfarande tungt mot kudden och jag förstod att hon sov. Jag lade mig på mage, plockade upp telefonen från högar av kuddar och täcken och tryckte mig vidare mot twitters sociala värld.
Mitt i mitt twitterfeed såg jag det, en liten ynka tweet innehållande endast en bild. En bild från gårdagen då Niall hållit mig i sin famn efter att jag gråtit floder, gråtit floder över ett fjuttigt killgäng, och någon människa hade lyckats fånga det på bild.
Man såg inte att det var jag men mina ljusa, solblekta, lockar bekräftade att det faktiskt var jag som stod där pressat tätt intill Niall och att det var Harrys ryggtavla som täckte Anna bara några meter bort. Det tog inte mer än två sekunder innan jag gått in på skvallerbloggar och skvallertidningar av alla de slag, ständigt på jakt efter fler bilder, mer fakta. På varje sida jag gick in på hittade jag fler och fler negativa kommentarer, påståenden och åsikter och på varje sida fanns också den bild där Niall som höll sina armar tätt lindade kring mig och jag som hårt vilade mitt huvud mot hans axel. Fan tänkte jag. Fan fan fan. Jag fortsatte bläddra neråt men kommentarerna tog aldrig slut. Jag kände hur det började bränna innanför ögonen och jag hoppade upp i sängen bredvid Anna för att visa henne vad världen fått nys om, fastän de inte visste att det var just jag. En nyvaken Anna tittade kisande mot skärmen, tog telefonen ur handen på mig och lade den åt sidan, sedan öppnade hon sina armar och omfamnade mig som bara hon kunde. Det var inte alla de negativa kommentarerna som fick mig att snyfta och det förstod Anna. Det var det faktum att jag förstod vad det innebar för mig, och Niall. Denna pojke hade jag bara känt i tre dagar fastän det kändes som att han alltid funnits i mitt liv, var allt det bara över på en natt? Efter något som kändes som en evighet kom Harry och Niall tillbaka med en påse fullproppad med grejer. Jag, som inte ville att någon skulle se att jag gråtit, hoppade upp och försvann in i badrummet för att rycka upp mig och jag sminkade mig utav bara farten. Utanför dörren hörde jag Niall fråga "Are you okey?", "mm" mumlade jag och lät vattenkranen spola för att dämpa alla ljud. Mitt mm:ande kan inte ha varit särskilt övertygande för när jag några minuter senare kom ut från badrummet fick jag se Anna hålla i min telefon med Harry och Niall hängande över sig. Jag gissade att de läste igenom det som några minuter tidigare fått mig att gråta men jag ville helst av allt låtsas som att jag inte förstod någonting. Jag kom fram till dem och ryckte försiktigt telefonen ur Annas hand.
"What are you guys doing??" frågade jag i försök att låta uppjagad. För att visa att jag skämtade skrattade jag till och hoppade upp i den säng var Harry och Anna tidigare sovit. Sängen var fortfarande ljummen av kroppsvärmen och jag makade sakta efter för att göra plats för de andra tre.
"You don't listen to that, do you?" frågade Niall samtidigt som han satte sig bredvid mig.
"Listen to what?" låtsades jag.
"You know what I mean. You don't have to care about that, they're just jealous" förklarade Niall desperat.
Jealous of what tänkte jag, på att vi blivit antastade av tre berusade män?
"I don't care about what they think about it, okey? That's private and not their thing to worry about. You hear me?" fortsatte Niall.
"Yeah but what am I suppose to do then? I don't want my stupid mistakes to ruin your life" sa jag lågt, främst för att jag inte ville prata om något sådant här med Harry och Anna i samma rum, men kanske också för att jag inte ville prata om det alls.
"It won't okay? Promise to talk with me about it, it'll be fine" svarade Niall och log.
Jag log skeptiskt tillbaka. Var han verkligen säker på vad han gjorde?
Efter en frukost i sängen bestående av juice, smoothie, amerikanska pannkakor och muffins frågade Niall om jag ville spendera dagen med honom.
"Just me and you?" frågade jag undrande.
"Yes, if you want to of course! Harry and Anna are busy today so I thought it would be fun" svarade Niall och log.
Jag vände mig mot Anna som bara flinade stort och mer eller mindre förvånat tyckte på axlarna. Jag nickade jakande mot Niall för att visa att jag accepterat hans erbjudande. Plötsligt fick Anna och Harry bråttom iväg, vart vet jag inte, och de började göra sig i ordning efter bästa förmåga innan de tjugo minuter senare ropade good bye i farten på väg ut från sviten. Direkt de lämnat rummet skickade jag iväg ett sms till Anna:
"KEEP ME UPDATED BABY!! xxx ♥". Jag flinade lite för mig själv innan jag lade tillbaka telefonen bredvid mig i sängen.
Efter det bestämde jag mig för att duscha av mig baksmällan och precis som jag var på väg in genom badrumsdörren ropade Niall efter mig.