Kapitel 5- Turn the light off


Previous:

"Do you got boyfriends in Sweden?" fortsatte Harry och tittade värnande mot Annas håll. Anna frågade mig på svenska vad hon skulle svara. Faktum var att nej, det hade vi inte, inte någon utav oss, men det betydde inte att vi ville ha det här heller. Vi lät frågan rinna ut i sanden, only time could tell.


 

Bilresan fortsatte under småprat innan bilmotorn stannade och dörren ut öppnades. Solen tillsammans med den varma luften strömmade in och fick allt att verka somrigare än någonsin förut. En efter en hoppade vi ur bilen. Jag och Anna släpade med våra axelväskor medan killarna hjälptes åt att tömma bagageutrymmet. Valpen låg utmattad i buren och de bestämde sig för att låta bagageluckan stå öppen så att syre fritt kunde strömma till varelsen.

När vi tyckte oss ha hittat en bra plats på stranden bredde vi ut våra handdukar, tog av oss kläderna som dolde bikinin och lade oss ner i den stekheta solen. Killarna däremot tycktes sakna tålamod och hade efter bara några minuter ledsnat på att bara ligga där och sola. "Volleyboll" föreslog Liam och humpade bollen mot mig. Tre sekunder senare var vi alla sju på väg mot volleybollnätet som fanns uppsatt en liten bit bort. Jag, Niall, Louis och Zayn på ett lag och Harry, Anna, och Liam på det andra. Efter några väldigt fina smashar från vardera lag fylldes himmelen plötsligt av moln och regnet började ösa ner. Vi fortsatte spela men blev inom kort genomdränkta av det kalla juniregnet och bestämde oss därför för att söka skydd. Vi sprang efter våra nu genomblöta väskor och fortsatte i samma takt mot bilen som vi lika snabbt hoppade in i. Vi delade på de enda torra handdukarna som fanns och blev sedan erbjudna att åka hem till Harrys hus för att byta om.

"It's dangerous out on the road in this weather and my house is not far from here" förklarade Harry. Jag tittade tveksamt mot Anna innan vi tillsammans förklarade att vi inte hade några torra kläder kvar.

"No problem" intygade Liam "I'm sure Harry won't mind lending out some of his".

Jag tittade mot Annas håll igen för att se vad hon tyckte och så fort jag fått hennes uppmärksamhet och med mimspel kommit fram till hur vi skulle göra nickade vi bekräftande mot Harry som ett tecken på att vi accepterat hans inbjudan. Några få minuter senare parkerade bilen utanför Harrys gigantiska boning och vi sprang i grupp mot ytterdörren. Regnet öste fortfarande ner och vi kunde höra åskan mullra inte långt härifrån. Vi klampade in genom den stora röda dörren och möttes av vita fräscha väggar, en stor rundad trappa och stora öppningar mot något som såg ut att vara ett vardagsrum och kök. "WOW" utbrast vi som hela tiden hittade nya saker för våra ögon att vila på.

 

När vi wowat tillräckligt fick vi en efter en kliva in i den varma duschen och låta strålarna från varmvattnet täcka våra intvålade kroppar. Killarna, som tagit friheten att duscha först, hade gått ner till vardagsrummet för att vänta på oss och snart vandrade också jag och Anna nerför den gigantiska trappen. Mitt hår var fortfarande fuktigt och hade lockat sig precis som det alltid gjorde då vatten låtit sig absorberas i det. På mig hade jag en av Harrys gigantiska, rutiga skjortor och ett par av mina numer torra strumpor men jag frös om mina bara ben när jag satte mig mellan Niall och Zayn. Harry, som hämtat massor med filtar och kuddar, skickade nu runt de och inom kort vilade en mjuk filt över mig tillsammans med Nialls varma hand på mitt lår. Jag märkte knappt att han placerat den där men när jag väl märkte det kunde jag inte låta bli att le. Han frågade mig om jag fortfarande frös och jag skakade tveksamt på huvudet samtidigt som jag ryckte på axlarna för att visa att jag var nöjd. Hans hand flyttade sig högre upp och jag kunde känna hur kallt det blev när han lättade på den. Jag rös till lite och vände mig mot Niall bara för att få titta på honom. Precis då blixtrade det till och huset blev mörkbelagt. Strömavbrott. Harry frågade om vi tyckte att det behövdes ficklampor men vi enades om att ljus skulle bli alldeles utmärkt. Tre tändstickor senare var rummet svagt upplyst av ljus i alla dess storlekar och former och gav allt en annan slags karaktär. Vi flyttade oss lite så att vi satt mittemot varandra i sofforna och det föll sig därefter naturligt att sänka samtalstonen och låta allvaret ta plats. Trots att vi spenderat de senaste dagarna tillsammans med dessa fem och läst om dem i alla de olika forum fanns det så himla mycket som vi inte visste om varandra. Skilsmässor, svek, otrohet, kändisskap, kunskap, missförstånd, död och åsikter var bara några av alla de samtalsämnen som en efter en dök upp mellan de två sofforna. Jag, som fortfarande satt bredvid Niall, kunde nu känna hur han började stryka mitt lår med sin hand. Jag vände mig mot honom och såg hur han tittade bekräftande mot mig och jag log för att visa att det var okej. Jag förstod att mörkret var honom fördel då han kändes mycket självsäkrare och modigare mot för förut.

 

Jag blickade bort mot Annas håll som verkade trivas bra mellan Harry och Louis. Hon mötte min blick och mimade på svenska "hur går det?".  Jag nickade försiktigt och mimade tillbaka att "Niall har handen på mitt lår!!!." Anna, som fått år av övning att träna på att läsa av mina läpprörelser, flinade lurigt tillbaka och mimade, om jag kunde tyda det rätt, "gissa var Harry har sin." Jag kunde inte låta bli att dra på munnen och hade det inte förstört stämningen hade jag troligtvis brustit ut i skratt. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


["Fallin' in love"] Det finns bara en sak på denna jord som jag kan beskriva med ord som magi, kärlek, drömlikt, förtrollande, fantastiskt och alldeles alldeles underbart. Kan ni gissa vad? Jo, One direction. Förutom det faktum att deras musik får mina tankar att flyga åttioåtta jordvarv fram och tillbaka så värker det till i hjärtat när de bästa textremsorna sjungs. Därför vill jag nu försöka förvandla allt detta magiska till en novell om dessa fem varelser. Beredda?
RSS 2.0