Bildörren öppnas och vi klev ut på den tomma uppfarten utanför mitt hus. Den decimetertjocka snön gjorde det svårt för oss att ta oss till ytterdörren utan att få snö i skorna och just som vi trodde att vi klarat oss puttade jag försiktigt ner Niall i snön. Niall, som höll ett stadigt tag om min hand, drog med ner i fallet och jag landade ovanpå honom samtidigt som snön yrde om oss. Jag skrattade förtjust innan han rullade över, så att han låg ovanpå mig, och kysste mig. Jag log mitt i den varma kyssen och kände hur ett lyckorus började röra sig genom blodådrorna. Snön var dock genomträngande kall och fick mig att raskt hasa mig upp ur snön så fort Nialls läppar lämnat mina. Nu stod vi bägge två och försökte att efter bästa förmåga att sopa av oss snön för att sedan fortsätta in i värmen. Jag satte nyckeln i låset innan jag drog igen dörren tätt efter oss samtidigt som känslan efter kyssen höll mig i ett hårt grepp. Niall, som redan hunnit få av sig sina ytterkläder, hade satt sig vid det stora pianot i vardagsrummet och börjat plinka på någon melodi. Jag hängde upp jackan på en galge innan jag tassade bort och satte mig på pianopallen bredvid honom med blöta byxben och fuktigt hår. Han tittade på mig, hans fingrar rörde sig vant över tangenterna. Bess, ess, bess, eff. Said I'll never leave her cause her hand fit like my t-shirt. Tongue tight over three words, cursed. Running over thoughts to make my feat hurt, bodies intertwined with her lips började Niall.

Now he's feeling so low since he went solo fortsatte jag och han tittade bara på med den där blicken bara han kunde ge mig. På refrängen började han äntligen sjunga igen och snart lade också jag mina händer på pianot för att spela med honom på de ljusaste tonerna till höger. När sista tonen klingat ut och inget ljud längre kom från våra munnar kände jag mig med ens sårbar. Ingen hade någonsin känts så nära förut, som att jag nu blottat hela mitt liv framför honom och allt låg i hans händer. Jag ville kyssa honom men visste inte om jag vågade och precis då mötte han mig mitt i min tanke och kysste mig snabbt och fjäderlätt. Jag började flina samtidigt som jag försiktigt bet mig i underläppen. "Tea?" viskade Niall manande och jag följde tätt efter honom in i köket, glad över att han räddat min sårbara situation.

Vi tryckte igång vattenkokaren som genast började susa samtidigt som jag tog fram det dussintal olika thésorter som vi hade i skåpet. Som den thédrickande familj vi var hade vi alla möjliga sorter, röda, gröna, svarta och vita théer i alla de olika smaker. Niall tittade imponerat på mig när jag plockat ner samtliga av alla théer innan han sa att vi till och med var värre än dem och med dem menade han britter Jag skrattade förtjust och stoltserade lite när han till slut valde Luleåblandning som fanns i den stora blå burken. Jag valde att följa hans exempel vad gällde thésort och hällde sedan upp det nu kokheta vattnet i de två muggar som han ställt fram. Jag frågade om han ville dricka teet i min säng och han nickade innan han följde efter mig upp för trappen samtidigt som han smuttade på det varma teet. Vi ställde ifrån oss kopparna på sängbordet innan vi hjälptes åt att dra bort överkastet från min stora säng och kröp sedan ner under täcket innan vi på nytt greppade varsitt fast tag om örat på kopparna. Jag plockade upp datorn som låg hopslagen bredvid sängen för att be Niall att visa mig hur man gjorde sina användare på diverse sociala medier till privata. You caused this sa jag bara medan han skrattande klickade på än det ena, än det andra. Efter att ha ändrat sidorna till engelska tog det dock inte lång tid innan han löst det och då tittade han bara stolt på mig utan att göra ett ljud. Luck menade jag och roffade åt mig datorn innan jag på nytt placerade den på golvet. Niall insisterade på att vi skulle ta en bild tillsammans, som tack för att han hjälp mig. Jag bemötte förfrågan med skepsis innan jag slutligen gick med på det. Ett antal bilder senare lutade jag mig på nytt mot sänggaveln med ett berg av kuddar bakom mig. Niall följde mitt exempel och satte sig tätt intill mig.

"It's weird" började jag. "It all feels so weird"

"Because I am who I am?"

"What..no!" övertygade jag. "Because it has been six months and it feels like you've been here with me since forever".

Niall log och verkade uppriktigt glad över den riktiga anledningen till att saker kändes så konstigt.

"Why do you have to live in England" gnällde jag och lutade mitt huvud på hans axel.

"Do you wish that I wasn't famous?" frågade han och gjorde ett citattecken så fort han nämnde famous. 

"Honestly? No. I know that you love your life, I would never want you to live it any other way. But if it comes a day when you don't wanna do it anymore, I'll be totally fine with it" förklarade jag och lyfte blicken för att möta hans.

"Do you really don't care about all the things that comes with this?"

 Jag skakade på huvudet.

"Not even the bad?". 

Jag fortsatte att skaka på huvudet. "I couldn't care less about wealth or the fame but.."

"But what?"

"But sometimes I feel kind of jealous when all of those pretty girls screams your name and wants the perfection that you are" erkände jag.

Niall fick mig att lyfta huvudet genom att lägga sin fria hand under min haka och försiktigt föra min blick i hans riktning. Han fuktade läpparna mot varandra, andades ut varm luft som träffade min kind innan han öppnade munnen: