"She hung up the phone" svarade jag i försök att få mig själv att förstå vad som just hänt.

"And why is that?" frågade Louis undrande och kastade sig ner i soffan.

"Apparently I have found another girl, according to some newspapers" förklarade jag, mer för mig själv än för honom. 

Liam plockade snabbt upp telefonen ur fickan för att se vad det var som hon kunnat syfta på. Mycket riktigt fanns där bilder på mig tillsammans med Amy, en av mina absolut bästa vänner.

"So Amy is the girl" stakade Liam fram när han konstaterat det. "But you have been friends since forever?".

"She doesn't know that" svarade jag stumt. Jag hade aldrig haft tillfälle att berätta om Amy, hon hade aldrig varit ett aktuellt samtalsämne, det fanns liksom hundratusen andra saker som jag hellre hade pratat med henne om. Jag skickade iväg ett sms till henne för att förklara vad det var som hänt i försök att få henne att förstå. Bilderna på mig och Amy hade kommit ut som något helt annat än vad de var och fastän jag älskade Amy kunde jag inte för allt i världen tänka mig ett förhållande med henne.

Jag avbröts av att telefonen vibrerade till och det var hon. "Of course it was. x". Jag visste inte hur jag skulle tolka det. Jag fick inte över huvud taget någon känsla av att hon trodde mig samtidigt som jag kände hur oron började bildas i magen. Jag bestämde mig för att försöka ringa henne igen men efter några signaler ljöd upptagettonen. Jag försökte igen. Och igen. Och igen. Jag insåg att hon inte hade några planer på att svara på mina samtal så istället skickade jag iväg sms på sms där jag förklarade för henne hur ledsen jag var men att ingenting faktiskt hade hänt och att ingenting någonsin skulle hända. Jag kände hur mina bristande kunskaper på tjejer gjorde situationen så mycket mer komplicerad än den annars borde ha varit och jag kunde inte låta bli att känna mig dum och oerfaren. Men trots mina bristande kunskaper insåg jag att hon hade fått svårt att lita på mig, fastän jag kunde ge en rimlig, och sann, förklaring till bildernas existens. Louis förklarade att hon nog kände sig sårbar och att jag inte under några omständigheter fick ta avstånd om jag ville ha kvar henne, det skulle tydligen bara göra saker värre.

Jag funderade mycket och länge, försökte hitta något att säga, försökte finna något sätt att få henne att förstå. För även om hon nu påstod sig tro mig kände jag på mig att det bara var en vit lögn och att hon kämpade med att försöka förstå det själv, hemma i Sverige. Försöka förstå att jag faktiskt inte var intresserad av någon annan än henne, inte på det sättet som bilderna fått det att verka. När jag lyfte blicken från min telefon såg jag hur killarna tittade omsorgsfullt på mig. Deras manande blickar sa mig att jag borde berätta hur jag kände, på riktigt, medan jag inte visste hur jag skulle klara av att göra det. Jag ville ju inte komplicera saker desto mer, jag ville inte få henne att känna sig kvävd av mig och mina tankar. Men främst av allt vågade jag inte höra vad hon hade att säga. Tänk om hon skulle förklara för mig att det inte var någon bra idé, att alla dessa mil emellan oss skulle tära på det finaste jag någonsin fått hålla i mina händer. Jag ville inte förlora henne samtidigt som jag förstod att om jag inget gjorde kunde det vara slutet på det fina vi haft. Jag kände hur en hand plötsligt vilade på min axel och med ens kändes det så uppenbart vad jag skulle göra. Nu kunde jag bara hoppas att hon skulle förstå den sanning som jag velat förklara för henne. Jag kunde inget annat än hoppas att hon skulle vara redo att kasta sina armar om mig igen som hon gjort tjugo veckor tidigare. Jag lät tummarna vila mot telefonens skärm i några sekunder, vila medan jag gick igenom allt i mitt huvud igen. Det var så självklart, så fruktansvärt självklart.

P.s Jag har precis gjort i ordning kapitel 17 som är betydligt längre, bättre och mer välgjord än den här. Del 16 var dock tvungen att få komma upp och det känns som att jag är skyldig er det efter en sådan lång väntan. Ni äger som inte ens klagar! 

Kapitel 17 kommer upp inom de närmaste dagarna så håll utkik. 

PUSS! ♥