Kapitel 25- But you're perfect to me

Nästan två timmar hade hunnit passera innan det att konserten närmade sig sitt slut. Jag hade hela tiden stått kvar på samma ställe för att titta på publiken, titta på killarna, titta på Niall. Jag hade lett som en dåre mot honom och känt hur ett hav av stolthet sköljde över mig när han gång på gång greppade ett hårdare tag om micken och förde den mot munnen inför ett solo.

Mina mungipor hade stelnat uppe vid öronen när sista tonen spelats och det var först när Niall kom fram till mig och gav mig en lätt puss som jag kände hur ont det gjorde i mina kinder. Han greppade min hand i farten och drog med mig bak i logen där alla applåderade åt varandra för en lyckad show. Konversationen mellan killarna pågick för fullt och snart kom managern in för att gratulera till ännu en fantastisk konsert. Han berättade också att vakterna haft fullt upp med att bära bort paralyserade tjejer från publikhavet och att atmosfären innan konserten hade varit hysteriskt. Killarna log nöjt där de stod med sina vattenflaskor och uppmärksamt lyssnade på vad alla hade att säga.

 

En halvtimme senare hade alla packat ihop sina saker och vi var redo att återvända till hotellet. Klockan var just efter elva när vi ännu en gång hoppade in i bilen där det samtalades livligt. Jag kände hur jag fått en dos av deras adrenalin och hängde vant med när samtalsämne gång på gång byttes till ett nytt. När vi klev ut på bakgården till hotellet åkte vi raka vägen upp till den stora sviten. Planerna om att gå ut och fira hade avfärdats av vakterna som påstod att trycket var alldeles för stort utifrån. De, eller vi, skulle kunna skadas av alla de hundratals, ja tusentals, tjejer som nu åter stod utanför hotellets entré och febrilt hoppade och vinkade i hopp om att få en skymt av någon dem. Säkerhetsvakter tillsammans med poliser hade fullt upp med att blockera entrén och försöka få bort så mycket folk som möjligt från gatorna. Stockholm hade invaderats av directioners och enligt twitter nådde hysterin nya gränser.

Hissens dörrar åkte åter upp och vi kunde kliva ut i den folktomma korridoren. Någon öppnade dörren in till sviten och vi klev in och drog hastigt av både jackor och skor för att tillsammans dumpa våra trötta kroppar i den stora soffgruppen. Niall satte sig tätt intill mig och jag lyfte upp mina ben i hans famn där jag lutade ryggen mot ena armstödet. Liam och Zayn hjälptes åt att plocka fram saker från köket men det var först när de stora paketen B&J kom fram som de fångade min uppmärksamhet. Det var nog inte hungern i sig som spelade in utan det faktum att adrenalinet i våra kroppar nu tagit slut och lämnat oss tomma på energi. Jag matade duktigt Niall med en stor sked glass och han log bara mot mig och gav ifrån sig nöjda läten och åmade sig när han ville ha mer glass.

 

Klockan närmare sig halv två på torsdagsmorgonen och vi bestämde oss för att dra oss undan, in till oss. Niall bar iväg mig och jag vinkade godnatt till de fyra andra där satt fast i honom med mina fötter säkrade bakom hans rygg.

Han släppte försiktigt ner mig på rygg i sängen och stängde dörren innan han kom krypandes över mig. Jag fnittrade till när han kysste mig över halsen innan han fortsatte upp till mina läppar och fick mig att tystna. Jag placerade mina händer vid hans nacke och drog honom närmare intill mig så att hans kropp formade sig efter min. Jag började dra av hans t-shirt och han hjälpte till efter bästa förmåga och var, om än för en sekund, tvungen att lämna mina läppar. När min tröja och mina byxor kastats iväg mot golvet och hans chinos efter dem kröp vi ner under täcket. Fönstret stod lite på glänt och den kyliga majluften smet in i rummet och gav mig gåshud över min numer bara kropp. Nialls händer närmade sig min mage och jag stannade kyssen för hejda honom. You know you're not allowed to touch that flåsade jag. Han låtsades inte om mig utan placerade sina händer där ändå.You're perfect flåsade han tillbaka och bara därför vågade jag låta hans händer stanna kvar där. Hans händer fortsatte ner över mina höfter och han flyttade oss i en bekväm rörelse så att mitt huvud nu fick stöd av kuddarna i rätt ände av sängen.

Hans hjärta slog snabba slag mot min bröstkorg när han försiktigt förde sina händer mot linningen på mina trosor. Andetagen, de varma och fuktiga, träffade den bara huden på min hals och fick mig att rysa till i hela kroppen. Hade jag lyssnat det minsta lilla på omgivningen skulle jag ha hört hur sirener ljöd sju våningar längre ner. Hur tjejer skrek. Hur Liam skrattade ljudligt från andra sidan dörren. Men jag hörde inget av det. Det enda jag hörde var Nialls andetag i kombination med mina. Hur våra hjärtan slog i otakt. Det enda jag hörde var mig själv. Och honom. 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


["Fallin' in love"] Det finns bara en sak på denna jord som jag kan beskriva med ord som magi, kärlek, drömlikt, förtrollande, fantastiskt och alldeles alldeles underbart. Kan ni gissa vad? Jo, One direction. Förutom det faktum att deras musik får mina tankar att flyga åttioåtta jordvarv fram och tillbaka så värker det till i hjärtat när de bästa textremsorna sjungs. Därför vill jag nu försöka förvandla allt detta magiska till en novell om dessa fem varelser. Beredda?
RSS 2.0