Jag förstod att mamma hade haft ett allvarligt snack med hela släkten medan det att jag sagt hejdå till Niall. Jag visste inte exakta hennes exakta ord, förstås, men jag kunde ana att hon bett dem att hålla sig utanför hela Niall-dramat. Trots det verkade min nyfikna släkt inte kunna hålla sig borta från frågan, de var bara tvungna att få reda på allt som hade med min nya pojkvän att göra. Jag hade nämligen aldrig någonsin presenterat någon för dem som varit annat än min vän så någonstans kunde jag ändå förstå deras entusiasm.

Mina syskonbarn frågade fnissande om jag fått "killbasiller" och mina farbröder och systrars respektive sa att jag skulle vända mig till dem om han någonsin gjorde mig illa.

"Då får de med oss att göra" skämtade de lite halvt ironiskt och spände musklerna för att visa vad de skulle ställa till med om han någonsin skulle såra mig.

Januari, Februari, Mars och April hade passerat långsamt. Dagarna blev allt längre och gjorde det lättare att överleva och de allt ljusnande nätterna gav mig hopp om att sommaren var på väg. Samtalen och smsen från Niall kom med jämna mellanrum utan att de kändes påtvingade och jag försökte att fästa blicken på åttonde maj då jag skulle få träffa honom igen.

Rätt vad det var kom den där majdagen. Den dag jag satte mig på flyget mot Arlanda, Stockholm och dagen då jag skulle få återvända till Nialls trygga famn. När pappa släppte av mig på flygplatsen och kramat mig hejdå tog jag min svarta resväska på hjul och banade väg mot säkerhetskontrollen. På flygplatsen var det lugnt och jag fick bara vänta drygt tio minuter innan jag och övriga passagerare kunde kliva på planet som skulle ta oss till huvudstaden. Efter en timme och tjugo minuter klev jag ut och tog Arlanda Express in till staden och överallt hade jag undrande blickar fästa mot mig. Storstadsluften slog emot mig och kändes ovan och skrämmande mot min hud men var ovanligt varm och välkomnande.

Jag började blicka ut mot det rusande folkhavet och såg ett välbekant ansikte bredvid fyra muskulösa män. Niall hade både solglasögon och en färgglad keps på sig när han skyndade fram till mig för att håva in mig i sin famn. Han höll mig där i några sekunder för att sedan fläta in sin hand i min och följa med livvakterna ut till en bil som stod på tomgång. När vi skyndat in i bilen och stängt dörren om oss satte han försiktigt handen på min kind innan han lät sina läppar träffa mina.

"Hello to you too" log jag.

"Hello" viskade han tillbaka.

Bilen tog oss till baksidan av ett hotell jag aldrig sett förut och vi rusade upp till hotellrummet som låg på högsta våningen och stormade in för att möta Harry, Zayn, Louis och Liam.

"Hi guys!" ropade jag och kunde se hur alla fyra skyndade mot mig för att, en efter en, ge mig kramar och lyckönskningar. Jag log förtjust och berättade hur mycket jag saknat dem också och hur kul det var att träffas igen.

Jag visste att vi skulle vara tvungna att åka igen om fyrtio minuter och fick, så artigt jag kunde, förklara att jag var tvungen att göra mig klar. Niall visade mig vårt rum, ett rum vi tydligen skulle dela, innan han kastade sig på sängen. Jag drog snabbt upp dragkedjan på resväskan och fiskade målinriktat upp de saker jag letade efter. De mörka jeansen med hög midja, den tajta, vita spetströjan med bar rygg och slutligen ett par JC i samma mönster som tröjan. Jag kopplade in kontakten till locktången i eluttaget bredvid spegeln och rusade in i badrummet för att dra på mig alla kläder och bättra på sminket. Tio minuter senare satt jag med benen i kors på golvet och gjorde vant lockar i mitt redan något vågiga, långa och ljusa hår. Niall betraktade mig förundrat från sängen och jag skrattade bara när jag såg hur hans blick följde mina rörelser med locktången.

Snart låg allt mitt hår vilande på mina axlar i jämna och till synes naturliga lockar. Jag sprayade försiktigt lite hårspray i håret för att få det att hålla hela kvällen innan jag knöt på mig mina skor. Skorna gjorde mig drygt elva centimeter längre mot för vad jag brukade vara vilket betydde att jag nu var i nästan jämnhöjd med Niall. När jag var klar stod jag och speglade mig i den stora spegeln för att fixa med än det ena, än det andra innan Niall bad mig att komma till honom. Jag närmade mig honom med långsamma steg och när jag var på räckvidds avstånd ifrån honom drog han in mig nära intill sig.

"You look beautiful" viskade han och drog med sina fingerspetsar längs min bara handled. Min parfym, den där med vanilj, blandades med hans och skapade otippat nog en perfekt kombination i rummet.

"Yeah, yeah, save it" skämtade jag och gick för att öppna dörren då jag tyckte mig ha hört en häftig knackning. In kikade Liam för att berätta att vi skulle börja åka så jag drog Niall med mig förbi uppehållsrummet och ut i hallen där de andra väntade. Jag drog varsamt på mig jackan och lyfte försiktigt på lockarna för att inte förstöra dem innan vi, en efter en, spatserade ut i korridoren mot hissarna som låg belägna i andra änden. Vi fick ta bakdörren, den genom hotellköket, för att komma ut till den stora vanen som stod parkerad. Vid huvudentrén skrek tjejer med ljusa röster och viftade med skyltar i regnbågens alla färger och jag kunde inte låta bli att undra hur de kunde veta så mycket om killarna, hur fick de reda på allt?

En kort bilresa senare stod vi utanför bakdörren till Friends Arena och följde efter några män i vaktuniform in i byggnaden. Jag försökte hålla låg profil och satt placerad i den stora soffan i killarnas loge under tiden de hade ett sista soundcheck. Några fans stod redan exalterade längst framme vid stängslet och lyssnade när killarna fånade sig på scen. Jag fick sen veta att tjejerna som redan befann sig i arenan hade köpt VIP-pass och det var bara en del i hela VIP-upplevelsen. Jag himlade med ögonen, mest som en gest för mig själv då ingen annan fanns där att se mig.

Femton minuter innan konserten började och förbandet dragit sig av scenen stod killarna och hoppade upp och ner framför mig. Harry fixade otåligt sina lockar i en helkroppsspegel som satt fast på ena långsidan i logen och Louis pratade i telefon med någon som jag uppfattade var hans mamma. Ljudet från publiken trängde sig in genom den stängda dörren och gjorde antagligen att adrenalinet rusade ännu häftigare innanför killarnas vältränade kroppar.

Tre minuter innan de skulle komma inspringande på scen stod de uppställda längs med scenens två kanter, jag inte långt ifrån Niall. Harry och Niall stod längsmed den ena sidan, Zayn, Louis och Liam längs den andra. De stod undangömda från publiken, de var taggade, fyllda av adrenalin.

När deras introduktionsvideo nästan var slut och bara sekunder återstod tills de skulle vara tvungna att springa iväg till tonerna av Up all night gav Niall mig en oväntad kyss.

"I'll save it for tonight" var det sista jag hörde honom säga innan han stod ute på scen framför ett trettiotusen-tal människor. Jag stod kvar vid sidan och såg hela framträdandet.