"It's just. You...".

"Me what...?". Jag kände mig nästan lite orolig och bekymrad och försökte att fånga upp hans blick för att tvinga honom att svara.

"I just can't explain, it's just YOU". Han lade extra betoning på ordet you och jag kastade generat blicken mot det vita hotelltäcket och låtsades släta ut det framför mig.

"It's a good thing!" var han snabb med att tillägga och jag skrattade till och nickade lite desperat samtidigt som jag drog i ärmarna på min lånade tröja och utan betänksamhet kastade mig om halsen på Niall. Han var snabb med att omfamna mig som svar varpå jag tog ett hårdare tag om honom. Han strök mig över ryggen och tystnaden som svepte över oss var varken obekväm eller stel. Jag släppte taget om honom men höll fortfarande mina händer om hans nacke.

 

"You are like the greatest guy ever"förklarade jag och jag kunde se hur han plötsligt började att le innan han svarade att jag inte var så dålig jag heller. Jag flinade och böjde mig fram för att, för första gången någonsin, ta initiativ att låta mina läppar möta hans. Kyssen varade länge och än en gång bubblade ett lyckorus genom hela min kropp. Det var så underligt hur en kille aldrig någonsin fått mig att känna sådär så som han gjorde. När våra läppar lämnat varandra drog jag handen genom hans ljusa hår och kände hur mina mungipor levde sitt egna liv. Niall lade sin ena hand på mitt vänstra skulderblad och placerade mig i liggande läge på sängen samtidigt som han lät den andra handen vila på min ena kind när han kysste mig. Kyssarna blev allt intensivare och jag kände hur lyckoruset stegrade när jag förstod vad det var som var på väg att hända. Han lyfte blicken och tittade något frågande på mig för att leta efter mitt godkännande. Jag nickade bara försiktigt för att visa att jag var okej samtidigt som jag drog av hans tröja som svar. Hans vältränade magmuskler skymtades och jag flinade nöjt när jag drog mina fingertoppar över dem. Han mötte mitt leende med ett lika stort samtidigt som han försiktigt hjälpte till att dra av hans huvtröja som prydde min kropp.

Jag kunde känna hur han nervöst fipplade med spännet på min bh och det dröjde inte länge innan han fått upp det och kastade ner den på golvet tillsammans med alla de andra klädesplagg som låg utspridda. Inget förutom naken hud återstod under det stora, fluffiga täcket. Jag andades häftigt, jag var så nervös och spänd att min rygg inte kunde slappna av fastän jag låg på den mjuka sängen. Jag gjorde några halvdana försök till att ta ett djupt andetag men flåsade gång på gång ut luften i ren frustration.

Ingen hade någonsin varit såhär nära mig förut. Aldrig någonsin hade jag låtit någon komma mig såhär tätt inpå. Visst, folk hade försökt, folk hade testat och folk hade misslyckats. Men det var inte mer än så, det hade aldrig varit mer än så. Jag visste ingenting om någonting av det här. Det var så det kändes.

Det var mörkt i rummet men fastän Niall inte kunde se mer än min siluett kunde han tydligen känna att någonting var fel.

"Do you want me to stop?". Han vilade hela sin kroppstyngd på sina två armar han nu placerat på varsin sida om mig.

Jag skakade på huvudet. Jag ville, mer än jag någonsin velat någonting med någon annan. Men jag vågade inte. Jag hade aldrig gjort det förut.

Jag kunde känna hur Niall granskade mitt ansikte med sin blick samtidigt som hans andetag blev allt mer regelbundna.

"If you don't want to, we don't have to you know...". De sista orden uttalade han så tyst att jag inte ens kunde urskilja dem.

Med ens kände jag mig säkrare, modigare, bättre. Jag svarade med att hasa mig upp en bit genom att stödja min tyngd på mina armbågar. Jag låg närmare hans kropp nu. Om jag bara andades ut så hävdes bröstkorgen upp så pass mycket att mina bara bröst snuddade vid hans kropp. "Are you sure?". Jag nickade. Jag kände mig plötsligt ivrig. Jag ville ha honom nu. Bara honom. Jag vickade bak mitt huvud och kände hur några av mina hårlockar kittlade mig på ryggen. Jag log. Jag la mig försiktigt ner igen och Niall följde efter på lika stort avstånd. Hans beröring fick mig att slappna av helt och hållet, den gjorde att jag till och med vågade släppa ena handen, som jag haft placerad på hans kind, och långsamt föra den mot slutet på hans rygg.

Nästan utan att jag hunnit märka det plockade han upp en kondom ur något som jag antog var hans byxor från golvet och jag log åt tanken att han varit så pass självsäker att han förvarat den där. Eller var den tänkt till någon annan, någon annan gång? Fanns den bara där uti-fall-att? Innan jag hunnit tänka vidare på alla de hundratals möjliga orsakerna hade han försiktigt brutit upp förpackningen och trätt på den. Med ens glömde jag alla tankar, för första gången någonsin fanns där bara han och jag. Både i rummet och i mitt huvud.

 

 

 

"I should go home" viskade jag. Det hade gått minst tjugo minuter sedan jag halvt trött, halvt utmattad lagt mig bredvid honom i sängen. Ingen hade sagt ett enda ord och det enda som hördes var ett elements termostat som stundtals klickade.

"It's a storm outside" manade han. "Please, stay the night"

Jag flinade. "I don't have the answer to that". Han förstod vad jag syftade på och insåg nog att han redan lyckats övertala mig tillräckligt. Faktum var att jag faktiskt hoppats att han skulle säga just det så jag plockade lite för snabbt upp telefonen från golvet och slängde iväg ett sms till mamma där jag berättade att jag inte skulle komma hem ikväll. Snön utanför hade ju faktiskt tätnat och jag skulle troligtvis inte komma hem ikväll ändå. Jag var dock snabb med att återvända tillbaka till hans famn, tillbaka till värmen och tryggheten.

Han hade satt sig upp och åt återigen av all den frukt som blivit placerad på sängbordet. Jag sträckte mig över honom för att nå skålen med mango men han hann före mig, tog tag i mina höfter och drog mig intill sig. Jag skrek till i förvåning innan jag, stöttande på mina ben, satte mig på honom. Jag böjde mig fram, mot honom, för att möta hans blick med min, komma honom närmare. Innan han hann röra mig med sina läppar kastade jag håret bakåt och satte mig upp igen, räckte mig efter skålen med mango och satte mig återigen över honom. Bara för att retas. Jag flinade hånfullt mot honom innan jag gav med mig och matade honom med en mangobit.

 

 

Jag hade, redan när jag kommit in i rummet, lagt märke till den gitarr som stod lutad mot byrån i hallen och jag bestämde mig för att lämna den varma sängen för att hämta den. Jag tog ett skutt och fortsatte vidare innan jag, med gitarren i handen, rusade tillbaka till Nialls famn. Jag räckte över gitarren till honom innan jag ödmjukt frågade om han kunde spela något för mig.

 

"What do you want to hear?"

"I don't know, just something".

Jag låtsades fokusera på en vindruva som jag höll i min hand för att ta bort pressen från honom. Jag inspekterade den noga ända tills dess att Niall börjat spela på den välstämda gitarren och jag kunde luta mitt huvud mot den ena handen med det tjocka täcket om mig. Mitt hår hade hunnit torka och lockarna vilade naturligt kring axlarna och luktade gott av schampo. Jag lekte med håret under tiden som han spelade de låtar jag inte kunde och nynnade omedvetet med till hans sång.