Bilresan tillbaka till hotellet tog längre än väntat då bilköer bredde ut sig över Londons mörklagda gator. Killarna tog tillfället i akt att fråga ut oss om vår flykt, våra liv hemma och om vilka vi var. Efter ha svarat på ett dussintals funderingar frågade Zayn om vi inte ville veta något om dem.

"Det finns väl över hela google" sa Anna skrattande på svenska. Killarna rynkade ögonbrynen av okunskap över vad Anna precis sagt. När jag skrattande översatte vad Anna menade försökte killarna se stötta ut innan de slutligen drogs med. En dryg timme senare öppnades dörren och vi kunde kliva ut i den varma luften. Zayn, Louis och Liam bestämde sig för att tänka på refrängen och försvann upp till sin gemensamma svit. Jag och Anna tänkte göra detsamma men Harry drog med sig oss, tillsammans med Niall, ner mot gatan för att "köpa salta kex". Jag och Anna, som hade hunnit nyktra till något under den långa bilfärden till hotellet, behövde nu ingen som helst hjälp med att vandra längs den kullerstensbeklädda gatan. Harry försökte sig ett antal gånger på att flirta med Anna men misslyckades då hon inte alls förstod vad han sa. Anna kollade istället stint på mig och frågade på svenska vad fan han höll på med. När jag förklarade att jag trodde att han flirtade såg jag allvaret i hennes blick återvända och samtalet återgick plötsligt till engelska. Niall, som visade sig vara betydligt mer jordnära än jag trodde, ursäktade sig å Harrys vägnar och förklarade att han var svag för svenskspråkiga tjejer. Ett ögonkast åt Harrys och Annas håll bekräftade hans hypotes och vi skrattade roat tillsammans.

Väl framme insåg Harry att affären troligtvis inte hade öppet då klockan närmade sig två på natten. Den mörklagda butiken var ödelagd och det återstod bara för oss att vandra tillbaka till hotellet. Anna och Harry gick ett antal meter bakom oss samtidigt som jag och Niall låtsades som att vi inte förstod vad som föregicks. De snabba blickarna vi kastade bakåt tydde dock på att de verkade ha trevligt och jag kunde inget annat än att le åt Annas lycka. Vi insåg plötsligt, alla fyra, att vi var framme vid hotellet och gick i samlad trupp mot hissarna för att tolv våningar senare stanna på den som vi kallade vår. Nu stod vi utanför rum 467, vår svit, och öppnade dörren på första försöket. Vi sa ett pinsamt men snabbt godnatt innan vi försvann in genom dörren. Liksom alltid började våra ljudliga och livfyllda samtal samtidigt som vi kastade av oss våra kläder, tvättade bort sminket och hoppade i våra bekväma sovkläder. En diskret och nästan onaturligt låg knackning hördes komma från vår dörr och vi gick tillsammans för att se vem som kunde tänkas knacka på vår dörr kvart i tre på natten. Utanför stod Harry och Niall, kånkande på diverse täcken och kuddar, och frågade försiktigt om de kunde få sova inne hos oss inatt.

"They are already asleep and we don't wanna wake them up" förklarade Niall. Lam bortförklaring tänkte jag samtidigt som vi släppte in killarna till vår boning. Anna bestämde sig för att detta fan fick vara nog så hon gick raka vägen till sängen för att krypa under de vita, fluffiga sängkläderna. Harry tittade trånande efter henne och undrade vart de skulle sova.

"I will be sleeping next to her" förklarade jag och såg hur Harrys förväntansfulla min övergick till besvikelse. De lyckades på något vis bygga upp en säng på golvet på vardera sida om vår och jag beslutade att följa Annas exempel och krypa ner bredvid henne.

Sex timmar senare hade klockan hunnit bli nio och både jag, Anna, Niall och Harry fick ett mindre trevligt uppvaknande. Zayn, Liam och Louis hade nämligen bestämt sig för att göra ett helvete av vår morgon och kom därför inspringande och skrek för att få oss att vakna varpå jag insåg att vi måste glömt att låsa ytterdörren innan vi hoppade i sängs för några timmar sen. Huvudvärken jag så vänligt blivit vigd att ha efter gårdagskvällens festligheter gjorde det inte mycket bättre. Grymtningar från Harry och Niall tydde på att de var minst lika benägna om att få fortsätta sova som vad vi var. Zayn, Liam och Louis kastade underliga blickar mot pojkarna på golvet och började ställa frågor om varför de aldrig kommit hem. Jag förklarade för dem det som Niall förklarat igår, "They didn't wanna wake you up". Min morgonröst var ostadig. Killarna tittade först på varandra och sedan ut över den sovande trion.

"Yeah, of course they didn't" sa Louis ironiskt. Huliganerna förklarade sedan att de skulle på en plåtning för någon tidning, jag var för trött för att minnas vilken, och att de borde börja åka mot studion nu. Jag, som under hela tiden legat med ryggen mot Nialls håll, vände mig nu sakta om för att med mindre entusiasm försöka väcka honom. En enkel beröring på hans kind fick hans leende att växa och han såg med ens mycket belåten ut. Jag viskade på svenska till honom att han troligtvis borde vakna nu och att killarna stod och tittade underligt mot vårt håll. Jag vet inte vad han förstod i den meningen men han lyfte sakta huvudet från kudden för att finna de tre killarnas blickar hårt fastklistrade på honom. Han gav ifrån sig ett missnöjt stön och kastade sedan tillbaka huvudet mot kudden och höll fast den hårt med sina armar. Jag sa åt de nu stirriga huliganerna att ge mig femton minuter och de började nu sakta vandra ut från rummet.

När jag äntligen väckt Niall ordentligt och vi tillsammans skulle få liv i Harry och Anna fann vi dem hållandes i varandras händer. Jag drog snabbt upp min telefon från kuddens undersida och tog nu åtskilliga bilder på den söta sovduon. De måste ha reagerat på den plötsliga tystnaden och det faktum att vi, jag och Niall, hängde över dem med våra mobilkameror, för nu vaknade de plötsligt till liv. De tittade först på varandra och log innan de generat insåg att de hade publik. Anna ryckte snabbt åt sig handen och lade den under täcket. Harry tittade snopet på henne när hon vände sig med ryggen åt hans håll. Niall och Harry klev med mindre lycka ur sina sängar innan de samlade ihop sina kläder i famnen och försiktigt vandrade mot deras svit där de andra killarna väntade. Jag viskade ett hejdå till Niall som log och viskade något tillbaka, vad det var har jag ingen aning om.